Bälinge Mossar

Däggdjur

 

 

Bälinge mossar har en mycket riklig förekomst av däggdjur. Strax före skymningen under vår och höst kan man se djur av olika slag och i stora mängder, främst på Södra myren men även Norra myren kan vara givande att besöka.

 

Dovhjortar vid Svarvarbo2012 och kronhjortar vid Ängsholmen 2011. Foto: Thomas Pless

Artlista (senaste uppdateringen 15 dec 2017)

 

Lo (Lynx lynx)

Denna art finns lite varstans i de stora skogarna norr om mossen. Inom själva området finns det förmodligen bara något eller möjligen några enstaka revir. Det är inte så lätt att få se detta djur utan det är mestadels spåren efter dem som man finner. Under våren 2012 sågs ett lodjur vid Ängsholmen samt spår efter djur vid Norrboda och vid Svarvarbo. Flera observationer gjordes vid Norrboda under våren 2013; 2 ex 15 feb, 1 ex med unge 23 feb, 1 ex. 27 feb samt 1 ex. 15 mars. 2015-2016 har lodjur setts ett flertal gånger i området Örsbo-Svarvarbo-Broddbo- Norrboda.

 

Varg (Canis lupus)

Detta mytomspundna djur är en sällsynt gäst i området. På senare tid finns åtminstone två känafynd inom området; 14-15 april 2012 både hördes och sågs ett djur strax öster om Oxsätra och 2 okt 2014 sågs ett exemplar vid Söderäng.

 

Räv (Vulpes vulpes)

Arten förekommer allmänt i hela området. Vissa år när räven är talrik, som t ex 2011, Då kan många djur, (4-5 stycken), ses eller höras samtidigt på våren.

 

Utter (Lutra lutra)

Har varit på gränsen till att bli utrotad men dess numerär ökar nu statigt i Uppland. Två exemplar av denna art uppehölls sig i bäcken mellan Svarvarbo och Ängsholmen under ett antal veckor i början på 2012. Båda uttrarna återkom till samma plats i slutet av december samma år och stannade sedan kvar till mars 2013. Utter sågs även 2013, 2014 och 2015 vid Svarvarbo samt 2015 vid Norrmyra.

Lodjurspår vid Sånkkärret samt två uttrar vid Svarvarbo Foto: Thomas Pless

 

 

Bäver (Castor fiber)

Denna art förekommer i mycket ringa numerär i Uppland. På mossen har den iaktagits vi åtminstone vid ett tillfälle. Två bävrar uppehöll sig våren 2001 i stora bäcken strax öster om Oxsätra.

 

Mink (Mustela vison)

En art som inte hör hemma i den Svenska faunan. Den skapar stor förtret då den gärna äter ägg, fågelungar och kräftor. Arten är vanlig längs vattenfyllda diken i hela området.

 

Hermelin (Mustela erminea)

Mindre vanlig och svår att få syn på. Ses ofta längs diken. När man väl får se den är det ett trevligt och nyfiket litet djur. Vit på vintern, brunvit på sommaren och alltid med en svart spets på svansen.

 

Vessla (Mustela nivalis)

Relativt ovanlig och svårsedd. En vessla av den nordliga rasen, snövessla (M. n. nivalis), sågs vid Söderäng 6 sept 2014. Vesslan skiljer sig från hermelinen bl a på att den saknar svart spets på svansen.

 

Älg (Alces alces)

Områdets största däggdjur. Jämfört med 80-talet så är älgens numerär nu klart lägre. Då kunnde man se 10-tals djur när man åkte runt en aprilkväll på mossen. Nuförtiden är det svårare att få se arten. Enstaka exemplar eller mindre grupper ses dock regelbundet under hela året men främst på vår och framförallt höst.

 

 

Älg vid Söderäng och äglko med tre kalvar vid Svarvarbo (2011). Foto: Thomas Pless

 

En ensam älgtjur samt en älg tillsammans med en kronhjort. Foto: Sune Viberg.

 

 

Rådjur (Capreolus capreolus)

En art som är mycket vanlig i området. Ses nästan varhelst man är. Tidvis kan många djur (10-20 exemplar) ses samtidigt.

Rådjur. Foto Sune Viberg.

Dovhjort (Dama dama)

Har setts tillfälligt och i mindre mängd under 80-90 talet. Den är numera mer talrik. En etablerad stam finns inom området. Den utgörs sannolikt av förymda djur från hängn, t ex från Kipplingeberg. Sedan 2011 har den varit mycket talrikt, åtminstone på Södra myren. Ansamlingar på upp till 30-50 exemplar kunna ses vid många tillfällen. Under nov månad inträffar brunsten.Man kan då nattetid höra dess läte som påminner både om lejon och gris.

Dovhjortar på mossen. Foto: Thomas Pless och Sune Viberg.

 

 

Kronhjort (Cervus elaphus)

Enstaka djur har setts under perioden 1980-2000. De senaste åren har den blivit betydligt vanligare. En etablerad stam finns nu inom området. Den utgörs säkerligen av förrymda djur från hängn, t ex Kipplingeberg. Sedan 2011 har den varit mycket talrikt, åtminstone på Södra myren. Flockar på upp till 30-50 exemplar har setts vid flera tillfällen. Hjortens brunstläte, likt en råmande ko, som normalt hörs under sept-okt kan höras flera kilometrar.

 

En flock kronhjortar samt en brunstig kronhjort. Foto: Sune Viberg.

Grävling (Meles meles)

En nattlevande art som är vanlig i hela området. Är man ute nattetid på vägarna ser man mycket ofta något djur springa på vägen i strålkastarljuset.

 

Vildsvin (Sus scrofa)

Är en art som, p.g.a. utfodring och avsaknad av naturliga fiender, ökar explosionsartat i Uppland. Även inom detta område, som tidigare varit förskonat från detta djur, ser man dem allt oftare och i allt större flockar. 29 sept 2014 sågs hela 40 ex. i en flock vid Svarvarbo. Det är lätt att se när vildsvin varit framme då de lämnar tydliga spår. Se bilden nedan.

 

 

Plats där vildsvinen födosökt (Svaravarbo 2010) samt två oväntade matbordsgäster (Svarvarbo 2012). Foto: Thomas Pless

 

 

Fälthare (Lepus europaeus)

Kallas också tyskhare och är vanlig i området. Ett tydligt särdrag som skiljer fältharen från skogsharen är svansens svarta översida.

 

Skogshare (Lepus timidus)

Skiljs från fältharen genom att ha kortare öron och kort svans, som till största delen är vit och ovan gråaktig. Det var många år sedan denna art var en vardaglig syn. Numera är den en sällsynthet och har på senare tid av mig bara setts vid ett tillfälle, feb 2012 vid Söderäng.

 

Ekorre (Sciurus vulgaris)

Inte alltid lätt att få se då den mestadels vistas uppe i träden. Arten är dock vanlig i hela området. Kan ofta ses på våra matbord om vintrarna.

 

Igelkott (Erinaceus europaeus)

Förekommer sparsamt i området och dess förekomst minskar. Enstaka exemplar har setts t ex vid Broddbo och Åkerlänna.

 

Vanlig näbbmus (Sorex araneus)

Förekommer allmänt på mossen. Möjligen finns här även dvärgnäbbmus (Sorex minutus),

 

Vattennäbbmus (Neomys fodiens).

Är större än den vanliga näbbmusen och är lätt att känna igen på dess svarta ovansida. Håller i vattenfyllda diken. Har åtminstone iakttagits den 6 aug 2012 vid Ängsholmen men är förmodligen relativt vanlig på mossen.

 

Liten skogsmus (Apodemus sylvaticus) och stor skogsmus (Apodemus flavicollis)

Både stor och liten skogsmus är vanlig i området. De är svåra att skilja åt och för detta krävs att man fångar in och mäter djuret. Högst sannolikt finns även husmus (Mus musculus) i området.

 

Skogssork (Clethrionomys glareolus)

Det finns gott om sork i området vilket gynnar rovfåglar och ugglor. Skogssork är en vanlig art och känns igen på sin rödbruna ryggfärg.

 

Åkersork (Microtus agrestis)

Åkersork och skogssork är de enda två sorkarter som finns på mossen. Åkersorken är mer jämnfärgat grå jämfört med den rödbruna skogssorken.

 

Vattensork (Arvicola terrestris)

Är mycket stor och brunsvart till färgen. Blir utan svans inräknad ca 18 cm lång. Håller till i diken eller blöta sankmarker. Tack vare dess storlek är den ett tacksamt bytesdjur för ugglor och andra rovfåglar.

 

Brun råtta (Rattus norvegicus)

Är en ovälkommen gäst som dessvärre finns i området. Den förekommer sparsamt eller sällsynt vid de större gårdarna i området.

 

Nordisk fladdermus (Eptesicus nilssoni)

Fladdermöss kan ses på många platser i området men det är svårt att artbestämma dem utan tekniska hjälpmedel såsom ultraljudsdetektor. Vissa arter, som t ex Nordisk fladdermus, går dock att artbestämma tack vare deras karakteristiska jaktflykt. Sannolikt finns det fler arter inom området som t ex Vattenfladdermus (Myotis daubentonii), Långörad fladdermus (Plecotus auritus) och Dvärgfladdermus (Pipistrellus pygmaeus). Fladdermössen är nattlevande djur och ses därför sällan. Ibland händer det att man hittar dess spillning på vindar och i uthus. Fladdermusspillningen liknar musspillning, men skiljer sig från denna genom att ytan glänser och att den är lätt att smula sönder.

 

 

Skogsmus och Nordisk fladdermus vid Svarvarbo 2012. Foto: Thomas Pless