Slaguggla vid Källvreten hösten 2012. Foto: Thomas Pless Slaguggla vid Källvreten 2012. Foto: Sune Viberg

Bälinge Mossar

Fåglar på Bälinge mossar

 

Hitintills har totalt 189 fågelarter setts inom området varav ca 130 -150 ses årligen. Åtminstone 72 arter häckar årligen och ytterligare drygt 20 arter har häckat tillfälligt. Nedan följer en artvis redovisning av artens status på mossen.

 

 

Lappuggla och havsörn på mossen (2012). Foto: Thomas Pless

Artlista (senaste uppdateringen 15 dec 2017)

 

Smådopping (Tachibaptus ruficollis)

Arten häckar i Uppland sällsynt i små växrika sjöar och dammar. På mossen finns ett fynd nämligen 1 ex. 19 nov 2016 i stora diket vid Svarvarbo.

 

Knölsvan (Cygnus olor)

Hör hemma i vassrika sjöar och häckar som närmast i närliggande sjöar såsom Tämnaren och Velången. Arten ses tillfälligt rasta eller sträcka förbi mossen under vår och höst i enstaka exemplar eller mindre flockar.

 

Sångsvan (Cygnus cygnus)

Häckar mestadels i mindre skogssjöar och på myrar. Uppmärksammas ofta på dess höga trumpetande läte. Den ses ofta sträcka förbi mossen i mindre flockar under vår och höst. Under sommarhalvåret ses även enstaka individer eller par gå och beta på åkrarna. Eventuellt kan något enstaka par häcka i området. Enstaka vinterfynd finns också t ex 5 ex förbiflygande 2 feb 2016 vid Ängsholmen.

 

Sädgås (Anser fabalis)

Häckar som närmast i Norrland men de fåglar som ses på mossen kommer sannolikt från Norra Finnland eller från Sibirien. Ses ofta sträcka förbi, främst under mars-april men rastar även tillfälligt. Oftast rör det sig om mindre flockar men vid enstaka tillfällen har flockar på flera hundra individer iaktagits.

 

Spetsbergsgås (Anser brachyrhynchus)

En ovanlig besökare som främst häckar i i Sibirien. Ses oftast tillsammans med sädgäss. Det finns fyra fynd på mossen; 1 ex. 8 april 2006 vid Lindsbro, 2 ex. 11 april 2010 vid Lindsbro, 1 ex. sträckande mot SV 27 sept 2012 vid Svarvarbo samt 1 ex sträckande söder 6 okt 2013 vid Svarvarbo.

 

Bläsgås (Anser albifrons)

Häckar som närmast i Sibirien och är en realtivt ovanlig gäst hos oss. Ses oftast i sädgåsflockar. Det finns tre fynd från Bälinge mossar; 5 ex. sträckte norrut 8 april 2006 vid Lindsbro, 1 ex. rastade bland sädgäss 5 april 2008 också vid Lindsbro samt 2 ex. sträckte norrut 25 mars 2017 vid Svarvarbo.

 

Grågås (Anser anser)

Är en ganska vanlig häckfågel i de Upplänska slättsjöarna. Är också en vanlig förbisträckare på mossen vår och höst och rastar tillfälligt i mindre flockar. Största noterade flocken är 400 ex som sträckte mot norr 12 sept 2014 vid Söderäng. Den ses även under sommarhalvåret, fast i mindre omfattning.

 

Kanadagås (Branta canadensis)

Arten utplanterades i Sverige under 40-talet och är numera en vanlig häckfågel i våra slättsjöar. Den ses ibland sträcka förbi eller rasta i mindre flockar under vår och höst.

 

Vitkindad gås (Branta leucopsis)

Häckar huvudsakligen på artiska öar men har på senare tid även etablerat sig på skärgårdsöar i Uppland, Sörmland och på Gotland. Tre fynd finns noterade vid Svarvarbo 2015 där förbisträckande fåglar noterades 22 april (20 ex. mot norr) och 29 aug (hörda) samt ett vid Myrby 23 april 2016 (hörda).

 

Prutgås (Branta bernicla)

Häckar som närmast i Sibirien och är en ovanlig gäst och då speciellt i inlandet. Ett fynd finns från mossen då 150 ex. sträckte mot SV 27 sept 2012 vid Svarvarbo.

 

Bläsand (Anas penelope)

Häckar främst i Norrlands inland och är en tillfällig besökare på mossen under stäckperioder, främst i april. Den ses oftast i enstaka exemplar eller i par på översvämmade åkrar.

 

Kricka (Anas crecca)

Häckar sparsamt i insjöar och i skärgården. Ses regelbundet på mossen under sträckperioderna april-maj och juli-sept. Enstaka exemplar eller par kan då ses rasta i diken eller vattensamlingar på åkrarna. Tillfälligt har även större mängder setts när det blir större översvämningar, som t ex april 2011 då upp till 40 ex. sågs vid Doterbo.

 

Gräsand (Anas platyrhynchos)

Är vår vanligaste och mest kända simand. Häckar med uppskattningsvis ca 20 par i området. Ses oftast när den flyger upp från diken. Under våren då åkrarna står under vatten kan tillfälligt flera hundra exemplar ses samtidigt.

 

Snatterand (Anas strepera)

Häckar sparsam i insjöar och i skärgården. Endast ett fynd finns från mossen. Ett par rastade på översvämningarna vid Norrmyra 19-24 april 2013.

 

Stjärtand (Anas acuta)

Häckar sparsamt i Norrlands inland och är en sällsynt besökare på mossen under sträcktid och då främst i april. Enstaka individer eller par kan då ses på översvämmade åkrar.

 

Skedand (Anas clypeata)

Häckar sparsamt i insjöar och i skärgården. Arten har bara iakttagits i området vid ett enda tillfälle; 1 par 11 april 2011 vid Doterbo.

 

Vigg (Aythya fuligula)

Är en liten dykand som häckar sparsamt i inlandet men är mer talrikt i skärgården. Är en tillfällig besökare på mossen och har setts vid två tillfällen; 4 ex. 1 maj 1979 och 6 ex. 2 maj 1981.

 

Sjöorre (Melanitta perspicillata)

En art som häckar i våra fjällsjöar men som under sträckperioder, främst april-maj passerar över Uppland och då uteslutande under natten. Avslöjas då av sitt visslande läte. Två fynd finns av arten, en förbiflygande fågel hördes 26 april 2008 på mossen och ytterligare en 5 sept 2012 vid Svarvarbo.

 

Knipa (Bucephala clangula)

Denna dykand är en vanlig häckfågel i insjöar och vid kusten. Häckar ofta i holk. Enstaka exemplar eller par ses regelbundet vår och höst. Har åtminstone sedan 2014 häckat med 2-4 par årligen.

 

Salskrake (Mergullus albellus)

Häckar i taigans nordliga delar och rastar sparsamt vår och höst i sjöar och havsvikar. Ett fynd av denna art finns då en hanne sågs i Örsbodammen 10-11 april 2015.

 

Storskrake (Mergus merganser)

En art som främst häckar i skärgården. Tillfällig har den setts flyga förbi på mossen under dess sträcktid i mars-april. Har då setts i små flockar på 2-6 exemplar. Ett höstfynd finns också.

 

Orre (Tetrao tetrix)

En art som är välkänd av de flesta och som tidigare var vanlig på mossen. Under 80-talet fanns t ex en spelplats alldeles invid vägen några hundra meter norr om Ängsholmen. Man kunde ofta se 10-20 tuppar spela samtidigt. Orren kan höras spela under mars-april men nuförtiden hör man bara enstaka fåglar och bara från de intilliggande skogarna, t ex Römossen.

 

Tjäder (Tetrao urogallus)

Hör storskogen till och förekommer sparsamt i skogarna runt mossen. Enligt uppgift har tjäder iakttagits åtminstone vid ett tillfälle inom området nämligen i Oxsätra där en spelgalen tupp sågs i samband med livsmedelsaffärens uppförande. Därav namnet ICA Tjädern.

 

Rapphöna (Perdix perdix)

Numera finns inga naturligt förekommande rapphönor inom området. I jaktsyfte sker det dock en del utplantering av arten, som t ex vid Kipplingeberg. Det är därför möjligt att se rapphöna även nuförtiden. Från äldre tid finns det åtminstone några fynd noterade bl a 10 exemplar vid Svarvarbo 28 nov 1997 och en spelande fågel på Norra myren 17 april 2000.

 

Vaktel (Coturnix coturnix)

Är den minsta av våra hönsfåglar och är i storlek knappt som en stare. Den är svår att få se men dess vittljudande visslingar kan höras flera kilometer, främst nattetid och under juni-juli. Den trivs bäst på odlade fält och är en sällsynt besökare på mossen. Noterade fynd; 1 ex. 23-29 juni 1979 vid Norrboda, 1 ex. 27 juni 1996 vid Söderäng, 1 ex. 23 juni 2002 vid Söderäng, 4 ex. 8 juni 2007 vid Lindsbro, 1 ex. 14 juni- 2 juli 2010 vid Söderäng, 1 ex. 2 juni 2011 vid Norrmyra, 1 ex. 28 maj 2012 Norrmyra, som mest 3 ex. 22 juni till 6 juli 2012 Lindsbro, 1 ex 15-16 juni 2013 vid Ängsholmen, 1 ex 1-2/6 2014 vid Söderäng samt 1 ex 16/6 2014 vid Doterbo.Under 2015 hördes hela 5 hanar spela mellan 23 maj och 25 juli; Ängsholmen 2, Torvsätra1, Norrboda 1 och Norrboda 1. Under 2016 hördes totalt fyra spelande hanar under maj-juli; Lindsbro, Oxsätra, Söderäng och Svarvarbo och under 2017 endast ett ex 25 maj vid Ängsholmen.

 

Fasan (Phasianus colchicus)

Är ursprungligen en asiatisk fågel som utplanterats för jaktändamål. Nuförtiden har den sin givna plats i den Svenska faunan och dess utseende är välkänt för de flesta. Även om arten inte till sin numerär är talrik så förekommer den allmänt över hela området.

Fasanhonor. Foto Sune Viberg.

 

 

Storskarv (Phalacrocorax carbo)

En art som normalt endast ses i skärgården. Under vårsträcket i april händer det dock att små flockar tar genvägen över inlandet. Åtminstone vid elva tillfällen har storskarv setts sträcka över Bälinge mossar; 12 ex mot norr över Svaravarbo 10 april 2011, 5 ex mot NO 15 april 2012 Söderäng, 1 ex sträckande mot Norr 20 april 2013 vid Svarvarbo, 7 ex. mot norr 3 aug 2013 Svarvarbo, 4 ex. mot söder 2 sept 2013 Svarvarbo, 1 ex. mot norr 11 sept Svarvarbo, 33 ex. mot söder 8 okt 2013 Söderäng, 10 ex mot norr 30 mars 2014 vid Svarvarbo, 3 ex 29 aug 2015 vid Svarvarbo samt 1 ex mot norr 9 april 2016 vid Svarvarbo. Enligt uppgift finns även ett något äldre fynd då en död skarv hittades i närheten av Oxsätra.

 

Rördrom (Botaurus stellaris)

En mindre vanlig art som uteslutande håller till väld dold i slättsjöarnas vassar. Trots sin storlek är den mycket svår att få se. Eftersom den sträcker nattetid finns det också mycket få iaktagelser av arten i andra biotoper. Natten den 12 april 2011 hördes en fågel sträcka norrut över Söderäng och 1 maj 2016 hördes ytterligare en fågel sträcka norrut också det vid Söderäng.

 

Häger (Ardea cinerea)

En relativt vanlig art. Häckar i kollonier i träd men ses främst när de födosöker vid våtmarker. Tillfälligt ses enstaka individer eller par rasta eller sträcka förbi mossen vanligtvis under vår och höst men ibland även under sommaren, som t ex 5 ex. förbiflygande 1 juli 2012 vid Svarvarbo.

 

Vit stork (Ciconia ciconia)

Arten häckar sällsynt i södra Sverige och ses tillfälligt i Uppland. Två ex. rastade ett par dagar vi Roteberg någon gång i början av 2000-talet. Exakt datum finns inte för observationen.

 

Bivråk (Pernis apivorus)

En mindre vanlig art som lätt kan förväxlas med vår vanliga ormvråk. Finns i Sverige endast under sommarmånaderna. Ses tillfälligt och häckar möjligen i området.

 

Röd glada (Milvus milvus)

Häckar i södra Sverige. Är en sällsynt besökare i Uppland och två fynd finns även på mossen; en förbiflygande fågel 19 juni 2011 vid Söderäng samt 1 ex. 28 juli 2013 vid Svarvarbo.

 

Havsörn (Haliaeetus albicilla)

Vår största rovfågel med ett vingspann på över två meter. Var under 60- och 70-talet relativ ovanlig i Uppland men den blir allt vanligare för varje år. Arten har åtminstone sedan 2009 varit en regelbunden besökare i området och kan ses under hela året. Arten kan ansamlas i större grupper vid kadaver eller åtel. Som mest har 21 exemplar sett samtidigt vid Söderäng 3 dec 2011.

 

Brun kärrhök (Circus aeruginosus)

Arten hör hemma vid vasskantade slättsjöar. Den besöker dock mossen regelbunden från vår till höst. Ses oftast då när den flygande födosöker fram och tillbaka lågt över åkrarna. Arten häckar inte inom området utan de fåglar som ses är de som häckar i de närbelägna sjöarna.

 

 

Havsörnar på åtel vid Söderäng 2013. Foto: Thomas Pless Brun kärrhök hane. Foto: Sune Viberg

Blå kärrhök (Circus cyaneus)

Häckar på myrar i nordligaste Sverige. Var tidigare mer talrikt förekommande på mossen under dess sträcktid men ses numera bara sparsamt. Ses oftast under perioderna april-maj samt sept-nov.

 

Stäpphök (Circus macrourus)

En mycket sällsynt gäst i Sverige och som normalt bara förekommer runt Svarta Havet. Endast ett fynd finns noterat från Bälinge mossar då en ung (2K) hane sågs födosöka mellan Ängsholmen och Svarvarbo 29 april 2012.

Stäpphök 2K hane vid Söderäng 29 april 2012. Foto: Kenneth Pless

 

Ängshök (Circus pygargus)

En relativt ovanlig art som tillfälligt men årligen ses på Bälinge mossar och då under perioden maj-aug. Under sommaren 2011 sågs dock både hona och hane i stort sett dagligen och sannolikt häckade dem i eller i närheten av området.

Ängshök hane sommaren 2011 vid Söderäng. Foto: kenneth Pless Sparvhök vid Broddbo 2011. Foto: Sune Viberg

 

Duvhök (Accipiter gentilis)

Är välkänd till namnet och är vår största hök. Den förväxlas ofta med sparvhök. Arten ses sparsamt men regelbundet året runt på mossen och den häckar förmodligen med något enstaka par i eller i närheten av området.

 

Sparvhök (Accipiter nisus)

Är den mindre av hökarna och tas ofta för duvhök. Är något vanligare och livnär sig främst på småfåglar. Arten ses regelbundet året runt på mossen och den häckar förmodligen med något eller några enstaka par i området.

 

Ormvråk (Buteo buteo)

Den vanligaste och mest sedda rovfågeln i området. Arten ses regelbundet under hela året och häckar uppskattningsvis med ca 5-10 par i området. Tidvis under vår och höst kan 10-20 exemplar ses samtidigt.

 

Ormvråk, en ljus morf och en mörk morf. Foto: Sune Viberg

 

Fjällvråk (Buteo lagopus)

Häckar i Norrland och ses regelbundet på mossen under sträcktiden i april-maj och i sept-okt. Arten övervintrar även med enstaka exemplar varje år. Brukar då vanligtvis hålla till vid Doterbo, Söderäng eller Norrmyra.

Kungsörn (Aquila chrysaetos)

Häckar nästan uteslutande i Norrlands skogar. Vintertid är det dock möjligt att se kungsörn, och då främst unga fåglar, även här på mossen. Den har setts i området vid ett flertal tillfällen och är nästan årsviss. Vissa exemplar har stannat till under längre perioder; 1 ex. 16-31 jan 2010 vid Söderäng samt 1 ex. 8-16 jan 2011 vid Örsbo. 24/11 2012 till 10 feb 2013 vid Svarvarbo.

 

Kungsörn vid Söderäng vintern 2011 Foto: Kenneth Pless Kungsörn vinter 2013. Foto: Sune Viberg

 

Fiskgjuse (Pandion haliaetus)

Häckar i våra skogar men födosöker i vid slättsjöar eftersom fisk är dess huvudsakliga föda. Trots att det finns flera häckande par i närheten har den endast setts flyga förbi mossen under dess sträcktid i april-maj, och då endast vid ett fåtal gånger.

 

Tornfalk (Falco tinnunculus)

Denna lilla rovfågel känns lätt igen då den, likt upphängd på ett snöre, ryttlar över ängar och åkrar. Arten häckar med förkärlek i holk. Genom åren finns det märkbart få fynd av arten men sannolikt häckade ett par i holk vid Norrmyra 1990. Under 2010 och 2011 har ett antal holkar satts upp på lador i området. Detta har hitintills resulterat i häckning både 2011 och 2012 vid Söderäng. 2013 häckade dom återigen vid Söderäng men dessutom ytterligare en lyckad häckning vid Svarvarbo samt ett häckningsförsök vid Norrboda. 2014 häckade totalt fyra par, Norrboda, Svarvarbo, Söderäng samt Lindsbro vilket resultaterade i totalt 14 ungar som samtliga ringmärktes. En av häckningarna misslyckes dock. 2015 häckade totalt 5 par men en av häckningarna misslyckades. De övriga fyra häckningarna resulterade i totalt 22 ungar som samtliga ringmärktes. 2016 häckade 5 par men endast 3 par fick ungar. Samtliga 16 ungar ringmärktes och 2017 häckade 4 par och alla 17 ungar ringmärktes.

 

 

Uppsättning av tornfalkholk samt tornfalkpar på holk. Foto: kenneth Pless och Thomas Pless

 

Stenfalk (Falco columbarius)

Är den minsta av våra rovfåglar som nästan uteslutande häckar i Norrland. Arten sträcker förbi mossen under mars-april samt sept-okt och ses några enstaka gånger varje år.

 

Lärkfalk (Falco subbuteo)

En liten falk som till utseendet påminner om en större upplaga av tornseglare när den jagar insekter i luften. Är en mindre vanlig art men ses ganska regelbundet på mossen från maj till sept. Häckar sannolikt i området med med något enstaka par varje år.

 

Pilgrimsfalk (Falco peregrinus)

Vår mest välkända falk. Den var nästan helt utrotad i Sverige under 60-talet men har sedan dess stadigt ökat i antal. Numera ses den regelbundet Uppland, åtminstone under vår och höst. Ett fynd av denna ovanliga gäst finns på mossen då 1 ex. sågs 4 okt 2011 vid Svaravarbo.

 

Vattenrall (Rallus aquaticus)

En mindre vanlig art som för ett mycket undanskymt liv i slättsjöarnas våtmarker. Fågeln är svårt att få se och dess läte hörs främst nattetid. Förbisträckande fåglar har hörts på natten vid tre tillfällen; 1 ex. 17 april 2000 vid Norra myren, 1 ex. 19 april 2000 vid Söderäng samt 1 ex. 20 juni 2009 vid Oxsätra.

 

Småfläckig sumphöna (Porzana porzana)

En relativt ovanlig art som håller till i våta standängar invid slättsjöar. Fågeln är extremt svårt att få se och men dess vittljudande visslingar som hörs nattetid avslöjar arten. Rastande fåglar har hörts på mossen vid två tillfällen. En spelande hane hördes vid Norrboda 12-13 juni 2006 och ett lockande exemplar hördes vid Svarvarbo 24-30 april 2012.

 

Kornknarr (Crex crex)

Var förr en vanlig art och dess typiska knarrande läte är välbekant för många. Arten är lite av en karaktärsart för mossen och förhållandevis många spelande fåglar kan höras med tanke på nutidens numerär. Kornknarren hörs främst nattetid i juni-juli och kan höras på flera platser varje år. Vissa år är den mycket talrik som t ex under 2013 med 37 ex. och 2014 med 35 ex. Under 2014 och 2015 ringmärktes även 6 ex respektive 6 ex. Under 2016 hördes 26 spelande hanar varv hela 17 ringmärktes. 2017 blev också fint år för kornknarr. En noggrann inventering utfördes vilken resulterade i totalt 36 spelande hanar. 23 av dessa ringmärktes och en fågel tidigare ringmärkt i Ockelbo återfångades. Bälinge mossar anses numera vara den främsta kronknarr lokalen i Sverige.

 

Rörhöna (Gallinula chloropus)

Till utseende och uppträdande liknar den sothöna. Den är dock betydligt mindre vanligt förekommande. Av denna nattsträckare finns tre fynd noterat. En fågel hördes sträcka norrut 26 april 2008 vid Söderäng, ett ex rastade i Örsbodammen 1 juni 2014 samt 1 ex sträckte mot norr 22 maj 2016 vid Norrboda.

 

Sothöna (Fulica atra)

Denna sotsvarta fågel är allmänt förekommande i våra slättsjöar. Den hörs ofta nattetid under främst april då den sträcker mot norr. Förbiflygande fåglar har hörts vid flera tillfällen även på mossen, bl a vid minst tre tillfällen under april 2012. Under juni-juli 2013 upphöll sig ett exemplar i Örsbodammen, Under 2015 sågs två ex i Örsbodammen under maj-juni och under 2016 häckade ett par i Örsbodammen och fick ut 3 ungar.

 

Trana (Grus grus)

Vår största fågel frånsett de tunga svanarna. Uppträder regelbundet på mossen med enstaka fåglar eller par. Främst rör det sig om icke häckande fåglar samt fåglar som häckar i angränsande myrmarker. Säkert konstaterade häckningar finns dock noterad vid Doterbo sommaren 2014, vid Norrboda 2015, vid Doterbo 2015 samt vid Norrboda 2017. Under sträcktid under april och sept kan större flockar passera eller rasta på mossen. Största mängden räknades in 27 sept 2015 då hela 1420 ex. sträckte söderut förbi Svarvarbo.

 

Tranor vid Broddbo. Foto: Sune Viberg Skogssnäppa. Foto: Sune Viberg

 

Strandskata (Haematopus ostralegus)

Arten häckar läng Upplandskkusten och kan sällsynt ses i inlandet under sträcktid. 1 ex. hördes sträcka förbi Svarvarbo på natten 24 maj 2016.

 

Större strandpipare (Charadrius hiaticula)

Arten häckar i fjällen eller ute i skärgården. Den ses på mossen mer eller mindre regelbundet under dess sträcktid i juli och aug med enstaka exemplar eller i mindre flockar. Rastar då gärna på nyplöjda åkrar.

 

Ljungpipare (Pluvialis apricaria)

Arten häckar på myrar och fjäll i Norrland. Den rastar regelbundet på mossens åkrar under april-maj och sept-okt med enstaka exemplar eller i mindre flockar. Tillfälligt har även större flockar på mer än 100 ex. setts. På åkrarna väster om Lindsbro ser man ofta denna art.

 

Fjällpipare (Charadrius morinellus)

Arten häckar i de Svenska fjällen och rastar sparsamt till sällsynt i Uppland, främst på våren. Endast ett fynd finns på mossen, nämligen 3 ex.20 maj 2017 vid Svarvarbo.

 

Tofsvipa (Vanellus vanellus)

Denna fågel med sitt egenartade utseende och spel är välkända för de flesta. Den är en vanlig häckfågel på mossen. Den kan ses på de flesta åkrar i hela området. Tidvis kan den ses i flockar på flera hundra exemplar.

 

Kustsnäppa (Calidris canutus)

Är en art som häckar i östra Sibirien. Den är en mycket tillfällig besökare på mossen och har bara setts vid ett tillfälle då tre exemplar rastade på en översvämmad åker vid Söderäng 28 juli 2002.

 

Småsnäppa (Calidris minuta)

Arten häckar i östra Sibirien. Den är en tillfällig besökare på mossen och har setts vid två tillfällen; 10 ex. 22 okt 1981 och 1 ex. 27-28 juli 2002. Vid båda tillfällen på översvämmade åkrar.

 

Mosnäppa (Calidris temmincki)

Arten häckar som närmast i de Svenska fjällen. Den är en tillfällig besökare på mossen och har setts vid två tillfällen; 15 ex. 22 aug 1981 och 5 ex. 27-29 juli 2002. Vid båda tillfällen på översvämmade åkrar.

 

Kärrsnäppa (Calidris alpina)

Arten häckar i de Svenska fjällen och i Sibirien. Den är en tillfällig besökare och har setts på mossen vid ett tillfälle då tre exemplar rastade på en översvämmad åker vid Söderäng 27-29 juli 2002.

 

Brushane (Philiomachus pugnax)

Arten häckar i de Svenska fjällen. På våren känns den lätt igen på sin yviga halskrage. Den ser betydligt mer oansenlig ut under sommar och höst. Arten ses sparsamt på mossen i maj och under juli-sept med enstaka exemplar eller i mindre flockar. Den rastar då gärna i översvämmningar eller på nyplöjda åkrar. Tillfälligt har även större flockar setts och med som mest 125 exemplar 1 sept 1981.

 

Dvärgbeckasin (Lymnocryptes minimus)

Enkelbeckasinens mindre kusin. Den är svår att få se men dess läte likt en galopperande häst kan höras på långt håll under nattens mörka timmar. Arten är en tillfällig gäst på mossen under april och har hörts spela vid åtminstone fem tillfällen, varav en som kunnde höras flera kvällar i rad, 15-20 april 2014 vid Svarvarbo.

 

Enkelbeckasin (Gallinago gallinago)

Arten häckar sparsamt i hela området men främst på Norra myren och Södra myren. Den håller till på fuktiga ängar eller i diken. Arten känns lätt igen på sitt speciella spelläte som främst hörs under vår och försommarnätter.

 

Morkulla (Scolopax rusticola)

Arten häckar sparsamt i skogarna i hela området. Dess typiska spelflykt med dess knorrande läte som hörs på kvällar och nätter under försommaren avslöjar genast arten.

 

Småspov (Numenius phaeopus)

Arten häckar på myrar i de Svenska fjällen. Är en tillfällig besökare på mossen och har setts vid åtta tillfällen; 1 ex. 8 maj 1985 vid Söderäng, 1 ex. 16 april 2005 vid Svarvarbo, 1 ex. 9 aug 2011 vid Svarvarbo,1 ex 10 aug 2013 vid Ängsholmen, 1 ex 9-10 maj 2014 vid Svarvarbo, 1 ex. 5 och 1 ex. 14 maj 2015 båda vid Svarvarbo samt 1 ex. 6 maj 2017 vid Svarvarbo.

 

Storspov (Numenius arquata)

Var tidigare en karaktärsart för mossen men har här, liksom i övriga Uppland minskat kraftigt i antal. De senaste åren har inga fåglar häckat på Norra och Södra myren och förmodligen ej heller på Stora mossen. Ett par höll dock till vid Roteberg både 2014 och 2015 men ingen säker häckning konstaterades. Arten ses dock regelbundet under sträcktid i maj och juli-aug med enstaka exemplar eller i mindre flockar.

 

Svartsnäppa (Tringa erythropus)

Arten häckar i Sibirien. Den är en tillfällig besökare på mossen men ses nästan årligen. Största noterade antalet är 15 ex. 27-28 juli 2002 vid Söderäng och då rastande på en översvämmae åker.

 

Rödbena (Tringa totanus)

Arten häckar sparsamt i Uppland vid slättsjöar samt i skärgården. Är en tillfällig besökare på mossen och har förvånande nog bara setts vid ett tillfälle då två exemplar rastade på en översvämmad åker vid Söderäng 27 juli 2002.

 

Gluttsnäppa (Tringa nebularia)

Häckar i norra Sverige och i Sibirien. Är en tillfällig besökare och har setts på mossen vid sju tillfällen och med som mest 15 ex. 27 juli 2002 vid Söderäng .

 

Skogssnäppa (Tringa ochropus)

Häckar sparsamt i hela Uppland och så även på Bälinge mossar. Den ses nästan alltid i anslutning till vatten. Är mycket ljudlig när man råkar stöta upp den från t ex ett dike. Den häckar med uppskattningsvis 5-10 par inom området.

 

Grönbena (Tringa glareola)

Arten häckar sparsamt på myrar i Norra Uppland. Den är en relativt vanlig gäst på mossen under dess sträcktid i maj och i juli-aug. Den uppträder dock oregelbundet eftersom den nästa enbart stannar till på översvämmade ängar eller åkrar. Större mängder har setts vid enstaka tillfällen som t ex 150 ex. 27 juli 2002 vid Söderäng.

 

Drillsnäppa (Actitis hypoleucos)

Häckar sparsamt i åar, vid sjöar och vid kusten i hela Uppland. Den är en tillfällig besökare på mossen och har setts vid åtminstone fyra tillfällen; 1 ex. 24 aug 1980, 3 ex. 27-29 juli 2002 vid Söderäng,1 ex. 15 juli 2009 vid Doterbo samt 1 ex 10 maj 2014 vid Söderäng. Har då setts på översvämmade åkrar eller i större diken.

 

Skrattmås (Larus ridibundus)

Arten är en vanlig häckfågel i våra slättsjöar och i skärgården. Den är en regelbunden besökare under perioden april-okt. Den ses oftast i mindre eller till och med stora flockar på flera hundra exemplar när de födosöker på åkrarna. Under sommaren 2012 fanns, möjligen beroende på den regninga sommaren, särdeles mycket skrattmås på mossen.

 

Dvärgmås (Larus minutus)

En mindre vanlig art som häckar sparsamt till sällsynt i Upplands slättsjöar. Arten är iakttagen vid ett tillfälle på mossen, nämligen 16 juni 2013 då två årsungar sågs sträcka förbi vid Söderäng.

 

Fiskmås (Larus canus)

Arten är en vanlig häckfågel i våra sjöar och i skärgården. Det är osäkert om den även häckar på mossen. Den är dock en regelbunden besökare under perioden april-okt. Den se oftast i enstaka exemplar eller mindre flockar när den födosöker på åkrar.

 

Silltrut (Larus fuscus)

Häckar i den Upplänska skärgården. Den är en en tillfällig besökare på mossen och endast två fynd finns noterade; 1 ex. 2 maj 2012 Svarvarbo samt 1 ex. 5-6 juni 2012 Svarvarbo.

 

Gråtrut (Larus argentatus)

Arten är en vanlig häckfågel i den Upplänska skärgården. Den ses tillfälligt på mossen under vår och höst där den födosöker på åkrarna, ofta tillsammans med fiskmåsar och skrattmåsar. Normalt ses endast enstaka exemplar men försommaren 2012 uppehölls sig ett större antal, som mest 141 ex. 3 juni, på en översvämmad åker vid Svarvarbo.

 

Havstrut (Larus marinus)

Häckar i den Upplänska skärgården. Är en en tillfällig besökare på mossen och endast ett fynd finns noterat, nämligen den 16 april 2012 då 8 ex. sträckte norrut förbi Svarvarbo.

 

Fisktärna, (Sterna hirundo)

Häckar i skärgården och i större sjöar. Den är en en tillfällig besökare på mossen och endast ett fynd finns noterat; 2 ex sträckte norrut förbi Svarvarbo 8 maj 1982.

 

Tamduva (Columba lívia domestica)

Härstammar ursprungligen från den i Syd-Europa häckande klippduvan men tamduvan anses numera vara en egen art. Den förekommer i området i mindre omfattning och då uteslutande i anslutning till större gårdar.

 

Skogsduva (Columba oenas)

Är trots sitt välkända namn häckar den sparsamt i området. Den har sitt bo i håligheter i träd. Den kan tillfälligt ses i stora flockar på 20-40 ex., främst vid Söderäng. Ett vinterfynd finns även då 1 ex. sträckte norrut förbi Svarvarbo 1 jan 2016.

 

Ringduva (Columba palumbus)

Är vår vanligaste och dessutom största duva. Den häckar i risbon i träd och är en vanlig häckfågel i hela området. Tillfälligt kan flockar på flera hundra exemplar ses födosöka på åkrarna. Ses ofta sittande på grusvägar.

 

Gök (Cuculus canorus)

En fågel som alla känner till och dess läte är också omisskännligt. Mer sällan får man se en gök. Den bygger inget eget bo utan lägger sitt ägg i något värdpars rede som sedan får föda upp denna inkräktare. Några enstaka par finns i skogarna i området.

 

Kattuggla (Strix aluco)

Den i särklass vanligaste ugglan i Uppland. Här på mossen konkurrerar den dock om tittel som vanligaste uggla med hornuggla. Arten häckar sparsamt i skogarna i området. Ett bra år med uppskattningsvis 5-10 par. Den bor i håliga träd eller i holk. Under 2010 och 2011 har ett antal holkar satts upp på platser lämpliga för denna art. De stränga vintrarna 2009-2010 och 2010-2011 tärde dock hårt på beståndet och under 2011 och 2012 förkomm förmodligen inga häckningar i området. Under 2015 hördes rekordmånga kattugglor ropa, hela 20 ex. Dock hittades bara en häckning så sannolikt var häckningsframgången mycket dålig.

 

 

 

 

Ringmärkning av kattuggleungar vid Söderäng sommaren 2017.

Slaguggla (Strix uralensis)

Betraktas ofta som storskogens uggla. Den häckar i stora håliga trädstubbar eller i holk. Endast ett fåtal fynd finns noterade inom området fram till 2011, bl a vid Römossen 1995. Från 2012 har antalet fynd ökat och under 2015 hördes fem revirhävdande hanar. Rimligtvis borde det finns åtminstone någon eller några häckande par inom området. Under 2010 och 2011 har ett antal holkar satts upp på platser lämpliga för denna art. Dock ännu utan resultat.

 

Lappuggla (Strix nebulosa)

Denna uggla häckar sparsamt i de norrlänska skogarna. Det rika lämmelåret 2011, med gott häckningsresultat för arten, följdes av en gnagarkrasch som tvingade ugglorna söderut. Förhållandevis många lappugglor sågs därför i södra delen av Sverige under våren 2012. Även Bälinge mossar fick besök av arten då ett exemplar uppehöll sig vid Ängsholmen under mars-april. Detta är det enda fynd som finns noterat i området.

 

Hökuggla (Surnia ulula)

Häckar i Norrland och är en stannfågel. Vissa höstar vandrar dock många söderut och så var fallet hösten 2012 då 1 ex. sågs vid Norrmyra 2-24 nov. Ytterligare ett ex. uppehöll sig vid Söderäng 2-26 mars 2013.

 

Pärluggla (Aegolius funereus)

En numera mycket sparsamt förekommande uggleart. Dess vittljudande läte kan höras många kilometer. Trots detta finns endast fem kända fynd; 1 ex. 20 okt 2011 vid Söderäng, en ropande hane 5 mars 2012 vid Svarvarbo 1 ex. hördes locka 4 okt 2012 vid Svarvarbo, en hane 18 mars 2014 vid Svarvarbo samt en hane 28 feb 2016 vid Myrby.

Sparvuggla (Glaucidium passerinum)

Vår minsta uggla, inte mycket större än än domherre. Dess taktfast visslande läte kan höras på flera platser varje vår. Förmodligen häckar några enstaka par inom området. Den häckar främst i gamla hackspetthål. Även under senhösten kan man höra dess läte, det s.k. höstlätet.

 

Hornuggla (Asio otus)

Arten är en karaktärsart för mossen. Här finns kanske det tätaste beståndetav arten i Uppland. Dess läte är dock svagt och är lätt att missa. Oftast hittar man häckningar på ljudet från de tiggande ungarna. Deras upprepande pipande är mer ljudliga och kan höras på långt håll. Under 2011 fanns sex häckande par på Södra myren och Norra myren. 2012 var däremot ett dåligt år och endast en häckning konstaterades. 2013 häckade totalt 3 par, 2014 häckade 4 par samt 2015 häckade 5 par varav tre par fick flygfärdiga ungar. Allt fler fynd görs under dec-feb vilket tyder på att hornuggla i större grad en tidigare har börjat övervintra. 2016 var ett dåligt sorkår så av årets fem par lyckades bara ett par få ungar och under 2017 fick två av totalt fem par ut ungar.

 

Lappuggla våren 2012 och hornuggleunge sommaren 2011. Foto: Kenneth Pless

 

Jorduggla (Asio flammeus)

Arten är mycket lik hornugglan men hör hemma på de Norrlänska myrarna. Den kan tillfällig besöka mossen under april-maj och okt. Enstaka sommar och vinterfynd finns också. Den är förmodligen en årlig gäst på mossen. Under maj-juli 2013 uppehölll sig två jordugglor i området mellan Söderäng och Svarvarbo samt tillfälligt även vid Norrboda. Även 2015 gjordes några sommarfynd bl a 1 ex. 24 juni vid Svarvarbo och 10 juli vid Söderäng.

 

Nattskärra (Caprimulgus europaeus)

Förekommer mycket sparsamt i glesa torra tallskogari Uppland. Vid ett tillfälle har den hörts spela på mosse, nämligen 20 juli 2013 vid Doterbo.

 

Tornseglare (Apus apus)

Är en för närvarande vanlig häckfågel i hela området. Häckar främst under tegelpannor på bostadshus och på lador. I och med att allt fler byter från tegeltak till plåttak på sina lador minskar antalet lämpliga boplatser för arten vilken sannolikt kommer att innebära att arten successivt kommer att minska.

 

Göktyta (Jynx torquilla)

Är en art som för en ganska anonym tillvaro. Det är nästan alltid dess vittljudande läte som hörs under maj som avslöjar arten. Arten häckar i gamla hackspetthål och förekommer sparsamt i hela området.

 

Gråspett (Picus canus)

Arten är förmodligen förbisedd då den lätt kan förväxlas med gröngöling. Den söker sig vintertid med förkärlek till talg som satts ut. Inom området finns åtta kända fynd; 1 ex. 30 sept 2002 vid Norrboda, en hane 29 jan 2012 vid Norrboda, en hona 23 dec 2012 vid Svarvarbo, en hona 26 dec 2012 mellan Lindsbro och Oxsätra och samma dag även en hona vid Norrbodasamt en hona 18 jan 2013 vid Svarvarbo, 1 ex. 2 okt 2013 vid Svarvarbo samt 1 ex. 26 mars 2017 vid Norrboda.

 

Gröngöling (Picus viridis)

Denna stora gröna hackspett är lätt att känna igen. Den trummar mer sällan än andra hackspettar men har istället ett vitt ljudande läte. Arten häckar sparsamt i skogarna i hela området.

 

Jorduggla vid Söderäng 2013. Foto: Thomas Pless Gråspett vid Oxsätra. Foto: Kenneth Ples

Spillkråka (Dryocopus martius)

Vår största hackspett. Nästan helt svart till färgen. Dess kraftfulla trummning hörs på långt håll. Arten häckar sparsamt i skogarna i hela området.

 

Större hackspett (Dendrocopos major)

Vår i särklass vanligaste hackspett. Den är en vanlig häckfågel i hela området. Den är också en vanlig gäst på våra matbord om vintern.

 

Mindre hackspett (Dendrocopos minor)

Vår minsta hackspett. Den håller till främst i gamla lövträdsområden. Arten häckar förmodligen med några enstaka par i området.

 

Trädlärka (Lullula arborea)

Som namnet avslöjar är arten främst knuten till våra skogar. Den föredrar torra tallskogar men gärna även kalhyggen och grustag. Före 2013 finns endast ett fynd registrerat; 1 ex. 5 april 1996 vid Svarvarbo. Därefter har trädlärka setts årligen med några enstaka fynd främst under vår och försommar (mars-juni) men även med några höstfynd (sept) .

 

Berglärka (Eremophilia alpestris)

Häckar sällsynt på kalfjällen i Lappland och ses sällsynt i Uppland under sträcktid. Ett fynd finns noterat, nämligen 1 ex 29 mars 2014 vid Svarvarbo.

 

Sånglärka (Alauda arvensis)

Vår vanliga lärka. Även om den minskar i hela landet är den fortfarande en relativt vanlig häckfågel i hela området. Den ses ofta på vårarna i sin spelflykt över våra åkrar.

 

Ladusvala (Hirundo rustica)

Arten häckar som namnet anger innuti våra lador. Lägger sitt bo vanligtvis uppe på en bjälke. Den är en vanlig häckfågel i hela området.

 

Hussvala (Delichon urbica)

Häckar främst under takåsar på lador vid de gårdar som forfarande har betesdjur. Den bygger sitt bo av lera. Arten verkar minska alltmer, kanske beroende på allt mindre antal betesdjur, och är numera en mindre vanlig häckfågel i området.

 

Trädpiplärka (Anthus trivialis)

En oansenlig och mycket anonym fågel. Den håller ofta till uppe i träden och mer sällan på marken. Är en av Sveriges vanligaste fåglar och därmed en mycket vanlig häckfågel i hela området.

 

Ängspiplärka (Anthus pratensis)

Tillika trädpiplärkan en oansenlig och anonym fågel. Den håller till ute på ängsmarker och i diken och är därmed lättare att få se. Den ses ofta sitta på taggtrådar och är en mycket vanlig häckfågel i hela området.

 

Gulärla (Motacilla flava)

Liknar sädesärla men är istället gul på bröstet. Arten rastar regelbundet inom området under maj och tillfälligt under aug-sept. Oftast i enstaka exemplar eller i små flockar men även större flockar på över 50 exemplar har noterats. Arten förekommer i flera olika raser varav tre raser har iaktagits på Bälinge mossar.

M. f. flava: Häckar sparsamt vid de Upplänska slättsjöarna men lämplig biotop för denna finns även på Bälinge mossar. Den rastar regelbundet men ingen känd häckning finns noterad.

M. f. Thunbergi : Utgör denna norrlänska rasen och som regelbundet rastar på mossen.

M.f. flavissima: Ett exemplar av denna mycket sällsynta ras sågs vid Svarvarbo 11 maj 2012. Årligen ses endast enstaka fåglar av denna ras i Sverige och detta var det första fyndet i Uppland. Rasen förekommer normalt bara på Britiska öarna.

 

Gulärla M.f. flavissima 11 maj 2012. Foto: Kenneth Ples Sädesärla matar sin unge. Foto: Sune Viberg

Sädesärla (Motacilla alba alba)

En art som alla känner till. Den häckar med förkärlek vid hus och gårdar, gärna under en tegelpanna. Den är en vanlig häckfågel i hela området.

 

Forsärla (Motacilla cinerea)

Häckar mycket sparsamt vid strömmande vattendrag i Uppland. Tre gånger har den setts på mossen, nämligen 1 ex. 8 okt 2015 vid Svarvarbo, 1 ex. 28 mars 2016 vid Söderäng samt 1 ex. (1K) 18-26 aug 2017 vid Svarvarbo.

 

Sidensvans (Bombycilla garrulus)

En mycket vacker fågel, stor som en stare. Häckar i Norrland. Den iaktas på mossen tillfälligt eller kanske t o m regelbundet under nov-mars. Den uppträder normalt i mindre flockar och då ofta kalasande på rönnbär.

 

Strömstare (Cinclus cinclus)

Häckar främst i forsar och bäckar i Norrland. Vintertid när vattendragen fryser drar den sig söderut och har setts på mossen vid åtminstone tre tillfällen, samtliga utmed stora kanalen mellan Svarvarbo och Doterbo.

 

Gärdsmyg (Troglodytes troglodytes)

En mycket liten och oansenlig fågel som håller sig väl dold i den nedre vegationen. Den avslöjas därför främst på sin sång eller smattrande varningsläte. Arten häckar sparsamt i hela området.

 

Järnsparv (Prunella modularis)

En liten och oansenlig fågel som främst håller till i våra granskogar. Den är ganska svår att få syn på och upptäcks främst tack vare dess sång. Sitter ofta i en grantopp och sjunger. Arten häckar sparsamt i hela området.

 

Rödhake (Erithacus rubecula)

Är en liten brun fågel med stor röd haklapp. Den håller sig oftast dold och endast tack vare dess rikliga förekomst ser man den ändå ganska ofta. Den är en vanlig häckfågel i hela området.

 

Näktergal (Luscinia luscinia)

Är en riktig doldis bland småfåglarna. Den är mycket svår att få se men dess kraftfulla läte hörs flera kilometer. Den häckar vissa år med något enstaka par i området, t ex 2015 vid Ängsholmen. Den är dock inte årligt förekommande. Den håller främst till i sumpiga lövskogar som finns t ex vid Ängsholmeng och Örsbo.

 

Blåhake (Luscinia svecica svecica)

Denna mycket vackra fågel med sin blå haklapp kan sägas vara fjällens näktergal. Dessvärre får vi inte ta del av detta då de fåglar som tillfälligt besökt mossen gjort det under hösten, då varken sång eller färg finns att avnjuta. Arten ses regelbundet på mossen, främst vid Söderäng och då under september månad.

 

Rödstjärt (Phoenicurus phoenicurus)

Trots dess färggranna utseende är det inte ofta man ser den. Den håller främst till i skogarna men kan ibland även häcka i våra trädgårdar. Den häckar sparsamt i hela området.

 

Svart rödstjärt Phoenicurus ochruros)

Förekommer sällsynt i Uppland. Två fynd finns på mossen, nämligen en honfärgad fågel 25 april 2014 vid Svarvarbo samt en honfärgad fågel 4 april 2017 även den vid Svarvarbo.

 

Buskskvätta (Saxicola rubetra)

Är en karaktärsart för mossen. Den håller till på ängar och längs diken där den nästan överallt ses den sitta på stolpar och i busktoppar. Den är en vanlig häckfågel i hela området.

Svarthakad buskskvätta (Saxicola torquatus)

Arten häckar med enstaka par i södra Sverige och ses sällsynt i Uppland. 1 hona sågs rasta tillfälligt 6 maj 2016 vid Svarvarbo.

 

Leucistisk stenskvätta vid Svarvarbo 18 aug 2012. Dokumentationsbild: Thomas Pless Buskskvätta vid Broddbo 24 juni 2012. Foto: Sune Viberg

 

Stenskvätta, hona samt ringmärkning av entita och tornseglare vid Svarvarbo 2017. Foto: Thomas Pless

Stenskvätta (Oenanthe oenanthe)

Häckar i de upplagda stenrösena ute på åkrarna. Den ses ofta sitta uppe på den översta stenen. Lätt att få se men är trots detta till sin numerär sparsamt förekommande. Häckar med uppskattningsvis 5-10 par inom området. En leucistisk stenskvätta iaktogs vid Svarvarbo 18 aug 2012.

 

Koltrast (Turdus merula)

Sveriges nationalfågel. Håller till i skogra och trädgårdar. Dess vakra sång är uppskattad av många. Den är en vanlig häckfågel i hela området.

 

Björktrast (Turdus pilaris)

Även kallad snöskata. Häckar i skogar och trädgårdar. Den äter gärna våra trädgårdsbär vilket gör den mindre uppskattad. Den är en vanlig häckfågel i hela området.

 

Taltrast (Turdus philomelos)

En av våra mindre trastarter. Förekommer främst i skog. Den ses ofta sitta höst uppe i en trädtopp när den sjunger. Den är en fantastisk sångare och kan härma mängder av andra fågelarter. Arten är en vanlig häckfågel i hela området.

 

Rödvingetrast (Turdus iliacus)

Är liten som en taltrast och är nästan lika vanlig. Den känns lätt igenom på sina röda kroppssidor. Håller främst till i våra skogar. Den är en vanlig häckfågel i hela området.

 

Dubbeltrast (Turdus viscivorus)

Vår största trast. Kommer tidigast om våren av alla trastar och ses ofta söka föda på åkrarna när snön knappt hunnit smält bort. Arten häckar sparsamt i hela området.

 

Ringtrast (Turdus torquatus)

Häckar i norra Sverige och ses tillfälligt i Uppland främst i slutet på april och början av maj. En hane sågs 5 maj 2014 vid Broddbo och en hona mellan 28 april till 1 maj 2015 vid Svarvarbo.

 

Gräshoppsångare (Locustella naevia)

Är en karaktärsart för mossen och är en art som anses indikera en pågående igenväxning av ängsmarker och våtmarker. Denna fågel för ett mycket undangömt liv men avslöjas av dess karakteristiskt gräshopparlika sång som hörs under försommarnätter. Den finns främst på Norra myren och Södra myren och åtminstone 10-15 par torde häcka årligen. Under 2017 inventerades gräshoppsångaren och totalt hördes 24 hanar sjunga på norra och södra myren.

 

Flodsångare (Locustella fluviatilis)

Är en sällsynt besökare från andra sidan Östersjön. Är mycket svår att få se. Den avslöjas enbart på dess läte som låter som en vårtbitare. Den håller till i sumpiga buskmarker och sjunger främst nattetid under juni-juli. Till och med 2012 hade flodsångare hörts sjunga vid åtminstone sju tillfällen och då främst i området runt Söderäng-Örsbo. 2013 blev dock ett extremt bra år för arten. Hela 12 sjungande hanar kunde höras under juni-juli varav 9 ex i området mellan Örsbo, Söderäng och Doterbo. De andra tre i Norrboda-Norrmyra området. Ett exemplar ringmärktes även i juli 2012 (se bilder nedan). Även 2014 och 2015 blev bra år för flodsångare. Båda åren kunnde fem hanar höras, de flesta vid Örsbodammen. 2016 var åter ett bra år för arten och hela 9 hanar kunde höras på sträckan Ägsholmen-Svarvarbo-Norrmyra. Även 2017 blev ett bra år då totalt 6 hanar hördes sjunga. Fem av dessa ringmärktes.

 

 

Ringmärkning av flodsångare vid Örsbo. Foto: Lena Pless

Flodsångare och kärrsångare. Fotograferade i samband med ringmärkning 2017. Thomas Pless

 

 

Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus)

Denna skönsjungande art är en vanlig häckfågel invid Upplands slättsjöar. Märkligt nog finns endast sju fynd noterade på mossen; 1 ex. 19 juni 2004 vid Broddbo, 1 ex. 13 juni 2009 vid Oxsätra samt 1 ex 30 maj 2013 vid Söderäng, 1 ex 16 juni 2013 vid Söderäng, 1 ex 21-25 juni 2013 vid Ängsholmen samt 1 ex. 29 juni 2016 vid Doterbo.

 

Rörsångare (Acrocephalus scirpaceus)

En art som normalt håller till i slättsjöarnas vasshav men som förvånande nog hördes sjunga i trädgården vid Svarvarbo 3 juni 2013. Ytterligare 1 ex. hördes tillfälligt sjunga 28 maj 2016 vid Söderäng.

 

Busksångare (Acrocephalus dumetorum)

Är en sällsynt gäst från andra sidan Östersjön. Den håller till i sumpiga buskmarker eller i diken. Är en riktig mästersångare som kan härma mängder av andra fågelarter. Den har hört sjunga vid fyra tillfällen. Den första var 23-29 juni 1979 vid Norrboda vilket var det sjunde fyndet av arten i Uppland. Därefter även 4 juli 1997 vid Söderäng, denna fågel ringmärktes även, 12-17 juni 2009 strax öster om Oxsätra samt 26-27 juni 2015 vid Norrboda.

 

Busksångare vid Oxsätra juni 2009 Foto: kenneth Pless samt törnskata hane och hona. Foto: Sune Viberg.

Kärrsångare (Acrocephalus palustris)

Arten häckar mycket sparsamt i Uppland och är en ovanlig gäst på mossen. Den håller till i sumpiga buskmarker eller i diken och är mest aktiv under försommarnätter. Ca 15-20 fynd finns noterade varav nästan alla i området Ängsholmen-Söderäng. 2010 hördes där tre hanar och 2016 fem hanar. 2017 hördes endast en hane men den var i sällskap med en hona. Vid ringmärkning av fåglarna varnade de ivrigt och honan hade ruvfläck på magen vilket är stark indikation på häckning.

 

Härmsångare (Hippolais icterina)

Hör till gruppen skönsjungande sångare sin rika repertoar av härmningar men till skillnad från de andra storsångarna så sjunger den dagtid. Arten iaktas årligen på mossen med några exemplar och häckar säkerligen med något enstaka par varje år.

Ärtsångare (Sylvia curruca)

Arten håller till i trädgårdar och öppna torra buskmarker. Den är ofta svår att få syn på, då den håller till i täta busksnår. Den häckar sparsamt i hela området.

 

Törnsångare (Sylvia communis)

Håller till i öppna landskap, gärna våta buskmarker. Den håller sig oftast dold men varnar ivrigt när man passerar dess revir. Den har även en sångflykt. Den är en vanlig häckfågel i hela området.

 

Trädgårdssångare (Sylvia borin)

Arten förekommer oftast i buskrika landskap eller örtrik löv- och blandskog och trivs väl i trädgårdar. Den är sällsynt i barrskog. Den är en vanlig häckfågel i hela området.

 

Svarthätta (Sylvia atricapilla)

Arten finns i de flesta skogsbiotoper och är en vanlig häckfågel i hela området. Avslöjas främst på dess flöjtande melodisk sång som är både är kraftig och högljudd.

 

Grönsångare (Phylloscopus sibilatrix)

Arten häckar sparsamt i hela Uppland och med förkärlek i fuktiga lövskogar. Rimligtvis borde det finnas häckande par i området men förvånande nog finns nästan inga observationer noterade. Endastfynd från 1 maj 2001, 1 ex 27 april 2013 vid Oxsätra samt 1 ex 8 juni 2014 vid Broddbo finns noterat.

 

Gransångare (Phylloscopus collybita)

Är en vanlig häckfågel i Norrlands skogar men häckar även mycket sparsamt i Uppland. Under dess sträcktid i maj och i sept-okt har enstaka individer iaktagits på mossen. Häcker möjligen vissa år som t ex 2016 vid Svartva, strax öster om Oxsätra.

 

Lövsångare (Phylloscopus trochilus)

Är en av de vanligaste fågelartena i Sverige och så även på mossen. Den är en mycket vanlig häckfågel i hela området. Håller till i skogar och trädgårdar.

 

Kungsfågel (Regulus regulus)

Är en art som är lätt att förbise. Förutom att den är Sveriges minsta fågelart så håller den oftast till uppe i trädtopparna. Den håller till i våra skogar och är en vanlig häckfågel i hela området.

 

Grå flugsnappare (Muscicapa striata)

En mycket oansenlig art som lätt förbises. Häckar främst i träd men ofta även på byggnader. Arten häckar sparsamt i hela området.

 

Mindre flugsnappare (Ficedula parva)

Arten häckar sällsynt i frodiga skogar i Uppland. Ett äldre fynd från 80-talet finns då en sjungande hane hördes vid Broddbo. Exakt datum finns inte för observationen.

 

Svartvit flugsnappare (Ficedula hypoleuca)

Är en mycket välkänd och omtyckt art i våra trädgårdar. Den är en vanlig häckfågel i hela området. Häckar i håligheter i träd menhar en förkärlek till holkar.

 

Stjärtmes (Aegithalos caudatus)

Denna lilla vita dunboll är nog den sötaste av alla fåglar. Den utmärks av sin mycket långa stjärt. Den häckar med enstaka par inom området. Tillfälligt har även större flockar setts, som t ex 21 ex vid Örsbo 10 juni 2012.

 

Entita (Parus palustris)

Är en vanlig häckfågel i hela området. Den håller till i skog och trädgårdar och ses ofta på våra matbord under vintern. Kan lätt förväxlas med talltitan som är mindre vanlig och mer bunden till skogen.

 

Talltita (Parus montanus)

Är en relativt vanlig häckfågel i hela området. Den håller främst till i skog men om vintern söker den sig fram till våra matbord. Förväxlas lätt med entita men dess huvud är mer vitt till färgen än den brunsolkiga entitans.

 

Tofsmes (Parus cristatus)

Arten är starkt knuten till barrskog. Som många andra mesar är den mycket ”pratsam” och hittas därför ganska lätt. Kalla vintrar kan den även ses på våra matbord. Den är en relativt vanlig häckfågel i hela området.

 

Grå flugsnappare. Fotot: Sune Viberg. Tofsmes och entita vid Svarvarbo våren 2011. Foto: Kenneth Pless

 

 

Svartmes (Parus ater)

Arten föredrar barrskog och är en vanlig häckfågel i hela området. Den håller sig ofta högt upp i träd och hittas främst tack vare sin sång. Den ses även tillfälligt på matbord.

 

Blåmes (Parus caeruleus)

Denna lilla fågel med sin blågula dräkt är enkel att känna igen. Den finns i de flesta skogsbiotoper samt i trädgårdar. Den är en mycket vanlig häckfågel i hela området.

Talgoxe (Parus major)

Arten är välkänd för alla då den gärna besöker våra matbord och häckar i trädgårdens holkar. Den är en mycket vanlig häckfågel i hela området.

 

Nötväcka (Sitta europaea)

Håller till i skogen och bebor gamla hackspetthål. Den murar mycket artypiskt igen ingångshålet till lämplig diameter med hjälp av lera. Den besöker gärna våra matbord om vintern och har som speciellt kännetecken sin förmåga att gå nedför trädstammar med huvudet före. Den är en mycket vanlig häckfågel i hela området.

 

Trädkrypare (Certhia familiaris)

Är en brun och oansenlig fågel och som namnet anger ofta ses ”krypande” längs trädstammen. Den kan dock bara klättra uppåt och tar sig därför mycket arttypiskt flygande ner till foten av nästa träd för att åter börja sin klättring uppåt. Den är en vanlig häckfågel i hela området.

 

Törnskata (Lanius collurio)

Arten föredrar öppna, torra marker. Den ses ofta sitta i toppen på en rishög eller på en stolpe invid vägkanten. Dess föda består huvudsakligen av stora insekter men ibland även små möss eller grodor. Mycket typiskt är att den ofta fäster sina byten på törnen eller taggar och ibland även på taggtråd. Arten är en mycket sparsam häckfågel i området. Uppskattningsvis finns ca 5-10 par på mossen. Tillfälligt har större ansamlingar setts som t ex 12 aug 2012 då 17 ex. sågs mellan Söderäng och Doterbo.

 

Varfågel (Lanius exubitor)

Arten häckar i Norrland men kan ses på mossen under hela vinterhalvåret. Normalt brukar ca 1-3 ex. ha sina vinterrevir här. Födan vinteritd är främst små möss och småfåglar. Den ses ofta sitta i toppen av en buske eller på en telefontråd.

Nötskrika (Perisoreus infaustus)

Arten har en iögonfallande färgrik fjäderdräkt. Normalt är den tystlåten men ofta avslöjas den av sitt högljudda skränande läte. Den är en relativt vanlig häckfågel i hela området. Den besöker gärna våra matbord under vintern.

 

Skata (Pica pica)

Arten är starkt knuten till mänsklig bebyggelse och häckar därför ofta i eller i närheten av våra trädgårdar. Den bygger stora ribon som dessuton har tak. Den är en vanlig häckfågel i hela området.

 

Nötkråka (Nucifraga caryocatactes)

Förekommer mycket sparsamt i området. Håller sig även dold och är tystlåten vilket gör att det är svårt att uppskatta des numerär. Den häckar möjligen på ett fåtal platser runt mossen. Den är lättast att få se där det växer hassel och speciellt under tidig höst då den samlar nötter till sina vinterförråd. Sånkkärret vid Norrboda har man bra chans att få se den.

 

Kaja (Corvus monedula)

Arten föredrar glesa lövskogar eller blandskogar, där det finns äldre träd med håligheter. Den återfinns ofta i närheten av mänsklig bebyggelse. Den är en vanlig häckfågel på mossen och ses här året runt.

 

Råka (Corvus frugilegus)

Häckar i kolonier och Sveriges nordligaste häckplatser för arten finns i Bälinge och Björklinge. Enstaka fynd på normalt 1-10 ex. ses årligen på mossen. Förmodligen är det då fåglar från närliggande kolonier som letat sig hit. Som mest har en flock på 50 ex sett 30 juni 2013 vid Ängsholmen.

 

Kråka (Corvus corone cornix)

Är välkänd av alla och den förekommer därmed också i en rad ordspråk och myter. På mossen är den en vanlig häckfågel och ses här under årets alla månader.

 

Korp (Corvus corax)

Arten häckar sparsamt i skogarna runt mossen och kan ses året runt. Ofta ses den i stora flockar, speciellt om det finns något djurkadaver i närheten. Tillfälligt har flockar på flera hundra iaktagits. Som mest 290 ex. 2 feb 2011.

 

Stare (Sturnus vulgaris)

Är en vanlig häckfågel i hela området. Den häckar i holkar och gamla hackspettbon. Den ses ofta i flockar, ibland i hundratals, när de födosöker på åkrarna.

 

Gråsparv (Passer domesticus)

En art som av okänd anledning minskar kraftigt i vårt land. Den förekommer i området endast vid större gårdar och är på långt när icke så talrik som folk i allmänhet tror.

 

Pilfink (Passer montanus)

Liksom gråsparven förekommer den främst vid bebyggelse. Arten, som ofta förväxlas med gråsparv, är en vanlig häckfågel i hela området.

 

 

Varfågel, talgoxe och pilfink vid Svarvarbo våren 2012. Foto: Thomas Pless

 

 

Bofink (Fringilla coelebs)

Är en mycket vanlig häckfågel i hela området och är kanske även den vanligaste arten. Endast lövsångaren kan konkurrera om den platsen. Tillfälligt har även övervintrande fåglar setts.

 

Bergfink (Fringilla montifringilla)

Arten häckar i Norrlands skogar. Den är vanlig på mossen under dess sträcktid i april-maj. Den kan då ses i flockar på flera hundra exemplar och ofta i sällskap med bofinkar. Ses även regelbundet under hösten men i mindre antal.

 

Grönfink (Carduelis chloris)

Denna art ses året runt och är en vanlig häckfågel i hela området. Den är även en vanlig besökare på våra matbord. Den kan ses både i skog och i åkermark.

 

Steglits (Carduelis carduelis)

Denna färgranna fågel häckar sparsamt i området, uppskattningsvis ca 5-10 par. Den ses ofta längs vägkanter i enstaka exemplar eller i mindre flockar. Ses ofta födosöka på tistlar och kardborrar. Den dyker ibland upp på våra matbord om våren.

 

Grönsiska (Carduelis spinus)

Håller till i skog eller trädgårdar. Arten häckar sparsamt i hela området. Ibland kan enstaka fåglar ses även vintertid.

 

Gulhämpling (Serinus serinus)

Sällsynt häckfågel i sydligaste Sverige. En fågel sågs tillfälligt 27 april 2014 vid Svarvarbo.

 

Hämpling (Carduelis cannabina)

Arten är knuten till öppna lanskap, såsom åkrar och ängar. Ofta ses enstaka fåglar eller mindre flockar sittande på grusvägar. Den är en relativt vanlig häckfågel i hela området.

 

Vinterhämpling (Carduelis flavirostris)

Häckar sparsamt i nordligaste delarna av Sverige och ses sparsamt i Uppland under sträcktiden april och okt-nov. Fösta fyndet på mossen kom först 30 okt 2014 då 3 ex sågs vid Norrboda. Redan några dagar senare kom fynd nr 2, nämligen 6 ex 2 nov 2014 vid Svarvarbo.

 

Gråsiska (Carduelis flammea)

Är en vanlig besökare på mossen under höst, vinter och vår. Den kan ses i flockar på flera hundra exemplar. Den är också en vanlig besökare vid våra matbord. Inga fynd under häckningstid föreligger. Två olika raser av arten har notertas på mossen. Carduelis flammea flammea, som är ljusgrå till färgen och är den vanligaste och mest sedda. Förutom nominatrasen finns det ytterligare två raser av gråsiska.

Brunsiska, Carduelis flammea cabare, som är mer brunröd till färgen och är betydligt mer ovanlig. Denna ras har endast setts vid några enstaka tillfällen t ex 1 ex. 25 nov 2013 vid Svarvarbo.

Snösiska (Carduelis hornemanni) betraktas numera som en ras av gråsiska.

Snösiska (Carduelis hornemanni) sågs tidigare som en egen art men betraktas numera som en ras av gråsiska. Den är en sällsynt vintergäst och känns igen på sin mycket ljusa, nästan vita fjäderdräkt. Mindre än 10 fynd finns noterade av arten på mossen.

 

Bändelkorsnäbb (Loxia leucoptera)

Är vår minsta korsnäbb och har sin hemvist som närmast i Sibirien. Normalt är den en stannfågel men när födan tryter drar den söderut och besöker även Sverige. Det finns åtta kända fynd av på mossen; 1 ex. 10 nov 2002 vid Oxsätra, 2 ex. 18 nov 2006 vid Svarvarbo, 2 ex. 11 juli 2009 vid Svarvarbo, som mest 6 ex. 6-11 aug 2011 vid Svarvarbo,1 ex. 8 okt 2013 vid Svarvarbo, 1 ex 29 mars 2014 vid Norrboda, 2 ex 26 juli 2014 vid Svarvarbo samt 1 ex 27 juli 2014 också vid Svarvarbo.

 

Mindre korsnäbb (Loxia curvirostra)

Är den mest vanligt förekommande korsnäbben. Den håller nästan uteslutande till högt uppe i granarna där den äter kottfrön. Den häckar förmodligen tillfälligt vid s.k. ”kott-år” och då med enstaka par. Vissa år då födan tryter i norröver och kornäbbarna tvingas dra söderut, s.k. ”invationsår”, kan stora mängder ses i området.

 

Större korsnäbb (Loxia pytyopsittacus)

Hör hemma i furuskogarna och livnär sig väsentligen på tallfrön. Arten är mer ovanlig än sin mindre släkting och häckar förmodligen inte inom området . Endast sex fynd finns noterade fram till 2013; 1 ex. 19 juni vid Oxsätra 2009, 1 ex. 2 april 2010 vid Räbbo, 1 ex. 1 aug 2009 Smedskullen, 2 ex. 7 nov 2009 vid Svarvarbo, 1 ex. 13 nov 2009 vid Svarvarbo samt 1 ex. 3 april 2012 vid Svarvarbo. Under 2014 gjordes ytterligare minst 3 fynd med som mest 3 fåglar, samtliga vid Svarvarbo, under 2015 1 fynd och under 2017 två fynd. Arten får anses som årligt förekommande.

 

Tallbit (Pinicola enucleator)

Arten bebor de norrlänska skogarna och kan endast vissa vintrar ses i södra Sverige. Den har endast vid enstaka tillfällen setts inom området bl a 3 ex. 10 nov 2002 vid Oxsätra, 2 ex. 1 dec 2012 vid Svarvarbo, 8 ex. 2 dec 2012 vid Svarvarbo, 1 ex. 2 nov 2013 vid Svarvarbo samt 1 ex. 5 feb 2017 vid Svarvarbo

 

Rosenfink (Carpodacus erythrinus)

En östlig invandrare som häckar mycket sparsamt i Uppland. På mossen finns endast ett fynd noterat, nämligen en sjungande hane 7 juni 2013 vid Norrmyra.

 

Domherre (Pyrrhula pyrrhula)

Arten är ett vanligt motiv på våra julkort. Den häckar sparsamt i skogarna i området men är då inte lätt att få se. Den är däremot en vanlig matbordsgäst under vinterhalvåret.

 

Stenknäck (Coccothraustes coccothraustes)

Arten häckar mycket sparsamt i Uppland och kan ses endast tillfälligt på mossen. Mindre än 10 fynd finns noterade. Den häckade dock vid Söderäng 2010 samt vid Örsbo 2014. Ibland kan den ses på våra matbord.

 

Lappsparv (Calcarius lapponicus)

Arten häckar i fjällen och uppträder sparsamt i Uppland under sträcktid. Inom området finns endast fyra fynd noterade; 1 ex. 12 april 1986 vid Svarvarbo, 1 ex. 16 april 2012 vid Söderäng, 1 ex. 4 sept 2013 vid Svarvarbo samt 1 ex sträckande mot norr vid Svarvarbo 31 jan 2016.

 

Snösparv (Plectrophenax nivalis)

Arten häckar i lappland uppe på kalfjällen och den uppträder sparsamt i Uppland under sträcktiderna i jan-april och okt. Inom området finns endast sex fynd noterade fram till 2017 varav ett den 12 jan 2003 då hela 100 ex. sågs vid Söderäng.

 

Gulsparv (Emberiza citrinella)

Är en vanlig häckfågel i hela området. Arten är en karaktärsart för odlade åkermarker. Den kan ses året runt och är en desutom en vanlig matbordsgäst.

 

Ortolansparv (Emberiza hortulana)

En art som för tynande tillvaro i Sverige. Endast tre fynd finns noterat inom området; 12 juni 1986 vid Svarvarbo, 18 maj 2003 vid Söderäng samt 4 juli 2015 vid Söderäng.

 

Sävsparv (Emberizaschoeniclus)

Är en vanlig art i buskiga våtmarker. Den häckar sparsamt inom området, åtminstone på Södra myren och Norra myren. Den håller oftast till längs diken och i energiskogar.